Vi lever i en tid där vi vant oss vid mildare vintrar, men ibland kommer kylan tillbaka, oväntad och skarp, inte bara i naturen utan också mellan människor. Jesus sände sina lärjungar till en värld som inte alltid tog emot dem med värme. Även i dag blir människor utfrysta för sin tro.
Nere i den frusna jorden vilar fröet. Det ser livlöst ut, men bär på löftet om liv. Så var det också med Jesus. Han blev dödad för vår skull och kroppen begravdes.
Men kylan får inte sista ordet. Guds kärlek dras inte tillbaka när den mänskliga värmen försvinner. Guds kärlek når längre än döden. På påskdagen bryter livet fram med morgonljuset. Guds ljus värmer fortfarande en kall värld. Ljuset bär på hopp och värme i vår tid. Vi får bära ljuset och värmen till varandra.
”4 I Ordet var liv, och livet var människornas ljus. 5 Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.” Joh 1:4–5
Guds frid önskar Karin Norin